|
Huset är nytt. Fönstren är 100 år
gamla. Att återanvända byggmaterial är inte bara miljövänligt. Det
blir billigare än nytt. Och kvalitén är ofta bättre.
På en brant berghäll i
Saltsjöbaden utanför Stockholm reser sig en hög, smal husgavel mot
himlen. Runt knuten tar husets norrsida över, en grön, putsad mur
med bara några små kvadratiska glasblock och ett fönster. Huset
känns supermodernt. Men redan entrédörren bryter mot intrycket. Den
är i teak, typiskt 40-tal. Väl inne nyanseras bilden ytterligare. I
ett ljust och luftigt vardagsrum vetter nästan alla fönster mot
söder. Solen flödar in, och nedanför den vilda, bergiga tomten
glittrar Vårgärdssjön. De stora södervända fönstren över matplatsen
har stått pall i nästan ett sekel mot gassande sol, regn och snö. De
är från slutet av 1800-talet och består av fyra enkla bågar i en och
samma fönsterkarm. Lite till höger om matplatsen, i vardagsrummet,
sitter två nytillverkade fönster. Hade ingen talat om att de är
nästan hundra år yngre hade jag inte reflekterat över att de ser
olika ut. Huset tillhör Ann Mari Hjorth och är alldeles nybyggt.
Hennes son Philip har ritat det, och de båda var från början överens
om att bygga resurssnålt. I det ingick att använda begagnat
byggmaterial, för att pressa priset men också för att skapa en
gammal stil inomhus. - Mamma ville ha ett hus med svenska
traditioner. Jag har valt proportioner och material som ska förmedla
den känslan, säger Philip.
Det gamla byggmaterialet är också
av en kvalité som är svår att få tag på i dag. Philip beskriver hur
han tänkte för att fönstren från olika tidsepoker skulle kunna sitta
bredvid varandra på samma vägg utan att det ser konstigt ut. - De
nytillverkade fönstren är måttbeställda efter de gamla. Den totala
höjden och bredden av de två nya är densamma som för de fyra gamla.
Flera av de andra fönstren utmed söderväggen, i badrummet och i ett
av sovrummen är också begagnade, liksom små, kvadratiska fönster i
källaren. De stora har hämtats från ursprungshuset på tomten, huset
där Ann Mari och hennes söner har vuxit upp. Det huset byggdes 1940
av hennes far, arkitekten Ragnar Hjorth, som bland annat har ritat
Tekniska muséet och Nobelstiftelsens hus i Stockholm. - På den tiden
ritade arkitekten även fönsterbågarnas profiler, säger Philip, som
går i morfars fotspår. Förutom fönstren och ytterdörren är även tre
invändiga dörrar återbrukade, till badrummet och de två sovrummen.
En rad skåp under en köksbänk, liksom tre garderober i bok och vit
fanér, köptes från Sabbatsbergs sjukhus. 300 kronor styck för
köksskåpen och 500 kronor för var och en av de stora garderoberna.
Dörrarna till köksskåpen fick hängas upp och ned för att handtagen
skulle hamna i rätt hörn. Några har också fått sågas till på djupet
för att passa. Det gäller att tänka kreativt när allt inte stämmer
exakt. - Det var svårt att hitta returmaterial när vi började bygga
huset 1996. Nu är det betydligt lättare, inte minst tack vare
Internet-tjänsten Bygg Igen, tycker Philip. Framför allt saknades
det tid före byggstart för att göra ett mer genomarbetat
återbrukshus. Det tar tid att samla på sig material, minst ett år
enligt kännare i branschen. Det måste man tänka på om man vill bygga
med återanvänt byggmaterial. Vid Bomässan i Staffanstorp byggdes ett
helt hus av enbart returmaterial. Men det låter sig knappast göras
av en privatperson, eftersom det tar sådan tid att både hitta
byggvarorna och att göra dem i ordning. Att få det begagnade
materialet i användbart skick är tidskrävande. Virke ska rensas från
spik, dörrar ska skrapas och eventuellt målas om, fönster skrapas
och målas, kanske även kittas. Priset för inköp av
återbruksmaterialet är så gott som alltid lägre än för nytt. Philip
tycker att kvalitén i återanvänt byggmaterial väger upp en stor del
av besvären. Och ju större efterfrågan det blir på att bygga med
återbrukat, desto lättare blir det förhoppningsvis att få tag i
material. Det leder till att rivningar sker mer selektivt så att
återbruk blir möjligt. I andra änden förbättras successivt både
konstruktion och material så det blir lättare att montera ned ett
hus i enskilda beståndsdelar. Exempelvis kan en tegelvägg som murats
med cementbruk inte plockas isär, vilket däremot kalkbruk tillåter.
Han tror entusiastiskt att det här är en nisch som arkitekter och
byggföretag inte har hittat riktigt än.
|
